Runt åtta dagen efter vaknade jag och trodde jag var i en "nära-döden-upplevelse". Allt pollen gjorde mig genomförkyld så jag kunde inte andas varken genom mina igentäppta näsan eller halsen som även den var igentäppt. Att jag, Erik, Felix och Linda trängdes i en liten stuga gjorde det inte mycket enklare för mig att andas, då det knappt fanns något syre haha.

 

På förmiddagen satt vi mest och spelade sällskapsspel - sega efter gårdagen. Folket började packa in väskor i bilarna och åka hem, medan jag och Eriks familj gick ut till en brygga för att fiska. Vi hann inte mer än komma dit innan lilla David på sex år fick fisk, dock lika stor som hans finger... Vi andra kämpade istället med en lurig fisk som var hos oss hela tiden. Fisken var smart och smaskade i sig masken, istället för att hugga tag så att vi kunde fånga fisken. Jag klagade på Erik att han gjorde fel och sur som han blev sa han att jag skulle säga hur man gjorde, lite idiotförklarande. Jag började bossa och självklart fick han upp fisken direkt. Ägd, Erik. Ägd!

 

Med lite mat i magen åkte jag och Erik hem. Vi hann inte mer än börja åka innan vi insåg att vi skulle behöva vara tvungna att laga kvällsmat eller äta på McDonalds. Lösning? Bjuda hem oss själva till min till mig där mami och papi lagade ihop suverän mat!

Tillbaka vid stugorna efter firandet sysselsatte sig vi "barn" med olika sporter. De tre "kärleksparen" delade upp sig tjejer och killar i en omgång kubb. Vilka vann? Såklart vi tjejer. Tyvärr gick det inte mycket bättre för killarna när de ville ha en revanch. Det enda killarna var bra på var att fuska.

 

Efter en vollybollmatch begav sig alla under 23 till badplatsen. Till och med jag lyckades checka av första doppet i år! Mer god mat serverades och sent på kvällen var det äntligen dags för den årliga femkampen! Vi körde med ett köpt spel som jag och Erik hade hittat i en City Gross-tidning och det var jätteroligt. Framåt midnatt var alla tävlingar över och ungdomarna + Eriks pappa dansade av sig i en lada fylld med människor och hög musik.

I år firade jag midsommar ute på Eriks land med hans pappas familj och Eriks kusins familj (plus kusinernas flickvänner och Eriks farmor). Totalt var vi femton personer ute på landet som firade. Jag och Erik tog bilen fredag morgon och var framme strax innan tolv. När alla var samlade åt vi god midsommarmat i spöregnet, en riktig svensk sommar-känsla dök upp. Vissa åt vidare inomhus, andra satt kvar utomhus och Johan fortsatte äta under bordet...

 

Efter maten fortsatte firandet på ett ställe där alla andra som firade på landet samlades. Filtar, jordgubbar, tårtor, live-musik, dans runt midsommarstången och allt annat som en typisk svensk midsommar har att erbjuda.

Ibland är det så oerhört skönt att bete sig som en riktig bitch. Bara få ut alla kommentarer som snurrar i huvudet. Jag har med tiden blivit bättre på att visa den sidan av mig själv, vilket kan speglas både possitivt men även negativt. Den otroligt sköna känslan av "Yes, jag sa det bara rakt ut i ansiktet på personen" får man även vara försiktig med att använda för ofta. Tillslut blir det en personlig attityd som växer till folks uppfattning av mig, inte bara någon fras som råkade slinka ur den lilla flickans mun. Men ibland är det så jädra skönt att bara visa folk att jag inte är sådär oskyldig som vissa tror. Jag må vara kvinna, men lite stake finns någonstans.

Sedan funderar jag även på en helt annan känsla som inte alls är sådär oövervinnerlig. Känslan av att låta hjärnan styra över de tankar som skapar en dyster stämning. Det centrum som får mig att tänka på saker som jag vet om kommer göra mig ledsen. Varför vill jag ändå fortsätta tänka i de spåren? Är det i hopp om att någon ska komma och trösta mig, eller dras jag till någon slags spänning över hur tankarna kommer fortsätta löpa? Eller är det så enkelt att jag låter mig själv må så som jag tror mig förtjäna?

I måndags hade vi brännbollsturnering i skolan. Jag fick någon kick och körde tre extramatcher (hoppade in hos andra klasser som inte hade tillräckligt med folk), vilket i slutänden visade att jag inte ens är en tiondel så otränad som jag trodde. Resultatet blev extrem träningsvärk ÖVERALLT. Bilder från brännbollsturneringen finns längst ner i inlägget och är lånade av Ida.

 

I tisdags gick jag som om jag vore gravid, hade fått en penis samt bajsat på mig. Tänk er synen när jag skulle resa mig upp efter ha suttit i 3h på Risk1... Ett mycket bättre intryck gjorde jag inte vid min första körlektion senare samma dag. På kvällen hade min klass och samhällstvåan mys vid Johannelundsbadet. Picknick, vollyboll, kubb och kortspelet UNO fick timmarna att rusa och skratten att flöda.

 

Igår, onsdag, hade jag körlektion medan de andra var på skolavslutning. Jag, Becca och Vickis spenderade sedan dagen i Valla där vi matade djur, i Vallarondellen med picknick och i Johannelundsbadet för lite latande.