Precis när jag tog tag i bloggandet igen och tänkte "nu jävlar", fann jag även tillslut modet till att ta tag i en mindre rolig sak. Jag valde att troligtvis (tyvärr) bli av med min bästa, bästa, bästa vän igår i hopp om att hitta rätt igen. Jag lämnde alltså min pojkvän igår. Jag tänker inte hänga ut och gå ut med några detaljer, men efter att ha kämpat i månaders tid klarade jag inte av mer. Jag har haft en riktigt fin tid med Erik, men mot slutet var jag ständigt rädd och insåg att jag var för sårad för att någonsin kunna hamna helt rätt igen.

 

Jag älskar Erik Fagerdahl otroligt mycket, men ibland måste man lämna känslor åt sidan och tänka realistiskt. Jag hoppas innerligt att vi kan ha kontakt framöver, för han är en jädra grym vän. Det är sjukt vad han fick mig att skratta. Vi hade inte bara ett år av kärlek, han är även min bästa vän. Men just nu måste jag försöka hitta tillbaka lyckan igen och vänta på att tårarna ska sluta rinna ständigt. Vem vet, kanske stöter vi på varandra i framtiden och vill ge det ett nytt försök? Drömma kan man alltid göra, men det är en fin dröm iallafall.