Den 31 augusti, fredagen efter, tvingade David med mig på hockey. Jag mådde hemskt, men han sket i det och drog ändå iväg mig. Jag behövde verkligen hans glada humör som genast smittade av sig. David är en av de absolut finaste killvännerna jag har och alla som är i hans närhet borde vara evigt tacksamma. LHC fick självklart storstryk och jag är inte alls intresserad av sporten, men det var den roligaste hockeymatchen jag någonsin varit på. Många mål och extrema slagsmål!