Den 26 augusti 2011 förändrades en flickas liv. Hon var en förvirrad och förkrossad sextonåring efter att ha blivit bedragen av sin kärlek. Vilsen och ensam drack hon bort sina bekymmer på den traditionella och årliga nollningen. Det var den sista nollningen för 2011 års ettor på gymnasiet och alkoholen fick humöret på topp. Vinglig och fnissig försvann hennes blyga sida. Hon blev jagad av polisen på tågrälsen och tog fram sin vågade sida inför folk hon annars inte skulle säga ett ord till. Alkohol åkte upp och mer sjönk sedan ner. Men det var inte förrän mot kvällens slut som en förändring startade. Den sextonåriga flickan glömde bort alla gränser. Hon hittade en kille sittande på det gröna gräset vid kyrkan och lade sig därför i hans knä – och somnade.

 

Natten fortsatte och den okände killen bad om flickans nummer. De gjorde sällskap hem, men till varsitt hus. Det var inget mer med det. Flickan bäddade ner sig för att somna och invänta morgondagens huvudvärk. Hon hade inte en tanke på att ta kontakt med honom, han var bara någon snygg kille som hon pratade med under en kväll. Men precis innan ögonen slocknade för att ta henne till drömmarnas värld, fick hon ett sms – från honom.

 

Tiden gick och flickan började träffa den mystiske killen. Minnen, skratt och kyssar byggdes på. Men inga känslor fanns, inte för hennes del iallafall. Han började berätta hur han kände för henne och att han ville fortsätta med henne i sitt liv, men han fick ingen bekräftelse tillbaka. Hon låg bara i hans famn i tystnad, medan den stora gungan rörde sig fram och tillbaka. För flickan var rädd. Hon var rädd för att få känslor för honom och bli sårad igen. Istället bestämde hon sig för att stänga av de eventuella känslor som kanske fanns där och bara njuta av stunden. Men dag efter dag ökade tveksamheten över hur hon borde hantera situationen. Hjärnan påminde henne ständigt om hennes tidigare liv och om att hon var rädd. Men, hon var lycklig och kände sig trygg med honom. Den 27 september 2011, en månad och en dag efter nollningen, vägde det positiva över till att offentliggöra varandra som flick- och pojkvän i ett förhållande.

 

Hon var lycklig, för hon hade funnit en fin kille som hade fallit för henne. Men hon var fortfarande osäker. ”Är det han jag behöver eller är det tryggheten?” Det var inte förrän månader senare som hon blev säker och började satsa på förhållandet. Hon litade på honom och hon ville ha just honom. Hon ville inte känna trygghet, hon ville ha hans trygghet. Och det hade hon fått. Känslorna krossade muren och hon föll ordentligt, men han fångade henne kärleksfullt. Flickan var förälskad.

 

Månader blev fler och kärleken blev större. Problem har skapat tårar, men samtal har gjort kärleken starkare. Åtta månader har passerat och de bär fortfarande rollerna flick- och pojkvän. Flickan vet inte om hon älskar honom, för det vet man inte förrän man har förlorat det enligt henne. Men hon hoppas och tror verkligen att hon gör det, för tanken utan killen existerar inte längre. Flickan älskar pojken, och han heter Erik Fagerdahl. Och den där flickan, det är jag.