Det är ett halvår sedan nu. För exakt sex månader sedan kunde jag äntligen kalla dig för min. Min älskade Erik Nils Anders Fagerdahl. Den 27 september sattes ett datum då det blev vi två. Du och jag. Trots att ett halvår har passerat har inte den där pirriga känslan svalnat ett dugg. Varenda gång jag träffar dig hyperventilerar fjärilarna i magen och voltar omkring som galningar. Smilgroparna, leendet, läpparna och de där satans fina ögonen. Och för att inte tala om det där superfåniga hej-jag-är-så-kär-i-dig-att-jag-inte-kan-sluta-le-leendet. Du får mig att le när jag är nära till tårarna. Och när jag inte är stark nog finns du alltid där och gråter med mig. Behöver jag ens skriva mer? Åh, underbara du.