turkiet 2012 del 1 - ditresan

Det är alltid lika roligt att lyfta med planet. Jag älskar det där pirrandet i magen och locket för öronen. Jag älskar även hur man sitter vid fönstret och ser hur allt blir mindre och sedan hamna över molnen. Dock inte lika roligt att landa. INGENTING HÄNDER JU. Jag hoppas varje gång att piloten ska låta oss falla lite innan hen tar tag i flygandet. Men nej nej, här kör vi supersäkert och skippar all rädsla samt pirrande i magen. Bra det, egentligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg dig själv här?

E-postadress: (endast bloggägaren ser)

URL/Bloggadress:

Skriv kommentar här:

Trackback
RSS 2.0