I don't believe it makes me real

Sitter och tittar på bilderna ifrån gårkvällens överraskningsfest för Jocke. Åh vad jag önskar att jag kunde vara där. Låg istället här hemma och knaprade tabletter med gråten i halsen och någon osynslig som ständigt slog med knytnäven i magen. Buhuhuhu vad synd om mig hehe.

Bild på mig och bästa vän från när mitt fd. lag tog hem silvermedaljen i DM.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg dig själv här?

E-postadress: (endast bloggägaren ser)

URL/Bloggadress:

Skriv kommentar här:

Trackback
RSS 2.0