why we're making all the same mistakes

Hemma efter ett kort jobbpass, där jag bland annat stötte på den mest obehagliga gäst under min tre månader långa karriär på donken! Gash vad killen var läskig, bara tittade mig i ögonen och blev helt stum när jag pratade med honom. Ropade på mig, tog mig i handen och så vidare! Dags för det sista pysslandet innan jag ÄNTLIGEN är klar, mer arbete än vad jag trodde. Spännande!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg dig själv här?

E-postadress: (endast bloggägaren ser)

URL/Bloggadress:

Skriv kommentar här:

Trackback
RSS 2.0