Jag hänger inte riktigt med. Trots att jag knappt bloggar längre hänger ni läsare fortfarande kvar. Det tackar jag förstås er för, men jag förstår inte. Trots att jag bloggar för min egen skull, skrivfriheten osv, vill jag ha läsare. Är det någon slags bekräftelse att det jag gör är bra, eller vill jag bara dela med mig om mitt liv och mina fotografier? I vilket fall ska jag göra mitt bästa för att börja fotografera igen. Det är för både er och min skull. Det är med kameran i handen jag mår bra, att få dela med mig är bara ett plus i kanten. Så varför ska det vara så jäkla svårt att greppa kameran i handen och knäppa en bild? Ta dig i kragen Frida.
You go girl! Eller något.